Två säckar rundpotatis blev det. Vilken härlig känsla det är att dra upp potatisblasten och se vad som gömmer sig därunder! Stora härliga fina runda potatisar! Lyx är det. Tänker tillbaka på hur det var förr i tiden. Kan tänka mig att man nästan grät...av lycka eller olycka beroende på utdelningen. Då var det för de flesta av största vikt att skörden blev god, för att kunna mätta magarna över vintern. Idag är det bara lyx. Blir det dålig skörd så blir man kanske sur för att man inte tycks ha fått betalt för arbetet man lagt ner, att det spolieras på grund av ohyra eller få knölar. Sen kan man köpa kolhydrater man behöver på affären, inget mer med det. Lyx är det även för att man inte belastar miljön så hårt med transporter hit och dit. Lyx för att det inte är besprutat. Lyx för att man fått några timmar för sig själv nere i landet, för mig är det nästan meditativt. Det har det inte alltid varit. Den här gången är det dock Mitt land, som Jag råder över, som Jag pysslar om. Känslan var inte detsamma när det var skolbespisningen i Gunnarns gigantiska potatisland, eller pappas potatisland, eller den älgjagandedärmedickepotatisgrävande makens potatisland. Det är lite som svärmor sa idag..."tänk vad lätt det går när det gäller något man själv vill"!
Två säckar lycka blev det idag...imorgon ska jag ge mig på mandelpotatisen. Där har jag en fråga att ställa er...vad är det som gör att mandelpotatisen i mitt trädgårdsland inte är lika gula som jag minns att min fars mandelpotatisar var?
/Hera
MENY
1