Tack för krysset!

Träffade Louise i förrgår på ett föräldramöte. Hon grattade mig för att jag fått 20 kryss i valet. Hon hade själv fått 12 stycken och vi var båda väldigt glada för våra kryss. Vi är båda två inflyttade till kommunen och har ingen "tjocka släkten" som vi kan räkna med ska kryssa ...Vet inte hur hon gjort men själv har jag inte marknadsfört mig så mycket...utan har mer plockat upp mitt politiska engagemang som jag släppte lite grann när jag lämnade BigLake kommunen. Har tack vare partiet fått lära känna fantastiskt engagerade människor, riktigt roligt och inspirerande. Har funderat en del på vilka som kryssat...träffade en av dem när jag var och handlade häromdagen. Hon frågade "hur gick det!"...nja...jag fick inte 5% av S-rösterna...så jag avancerade inte men partiet plockade ytterligare ett mandat så jag ligger precis utanför fullmäktige. På tretton personer så är dock risken stor att alla inte alltid kan delta och då är jag på första reservplats (risk blev möjlighet för mig)...så jag kommer nog få möjlighet att påverka. Roligt att damen och hennes man hade kryssat mig, det var inget jag hade tagit för givet! 20 kryss är inte många...men för mig känns det som många...det finns 20 stycken i den här kommunen som valde att kryssa just mig av alla politiker som finns... 

Vad vill jag då?
Jo jag vill att allas bidrag till det gemensamma (skatt) ska nyttjas på bästa och effektivaste sättet.
Som maken brukar säga...hur får man mest pang för pengarna?
Jag har, tycker jag själv, erfarenhet kring hur livet kan te sig när man är i sitsen att man behöver hjälp/stöd från samhället.
Jag tror på ett samhälle där man rimligt bidrar efter förmåga och kan räkna med att få hjälp när man är i behov. Jag tror inte på ett samhälle där man bara kan få hjälp utifall någon annan känner för att bidra. För att skapa ett tryggt samhälle är det viktigt att alla kan känna en god självkänsla, det har man knappast om man ska stå med mössan i hand och tacka ödmjukast för att någon förmögen person helt plötsligt ömmar för ens situation och ställer till med en insamling bland sina rika vänner...
Jag har dock oerhört mycket kvar att lära av livet och det känns underbart!

Nu vill jag gratulera Louise för hennes kryss, tror att jag glömde det i vår glädjestund. Rolig kommentar från henne var att vi överträffade en del riktigt gamla rävar :)  Nu ska jag använda ett favorituttryck en fd kollega till mig brukade använda. Jag tycker Louise verkar vara en riktigt "redig" tjej och både hon och jag har framtiden framför oss så jag hoppas våra vägar möts i politiken framöver!!! (Louise har ju gjort det konstiga valet att va centerpartist ;-) ) Valet 2014 då kanske man slår till med en krysskampanj :-)

Länk till www.val.se....personröster.

Slutligen vill jag tacka er 20 som kryssade mig...det värmer :)

/Hera


Stående inbjudan

Skickar härmed en stående inbjudan till Svärföräldrarna. De var här ikväll eftersom jag skulle på ett möte och M jobbar sent. De fick därmed äran att natta barnen...vilket de inte alls har bekymmer med hemma hos sig. Tänkte nu att NU får de se att det inte funkar lika bra här....men jag hade fel. Svärfar fick Lillan att somna på typ 5 minuter precis som vanligt (för honom vanligt)!!!!

Frågeställning:
Beror det på att jag bäddade rent i hennes säng imorse...eller är det så som min kloka Hästtjej påpekar..."det är din inställning mamma...du måste tänka rätt"

Jag röstar rena sängkläderalternativet men önskar nattning av barnen varje kväll ;-)

/Hera

Vackerväre!

Väldigt vackert väder har vi haft på sistonde. Härligt :) Har påbörjat en liten kryddträdgård i skogsbrynet bakom huset...veden är nu kluven och staplad (som blev av träden som kapades ner i samband med bodflytten)...behöver måla färdigt boden (Hästtjejen har målat ett varv åt mig)...och fönstren behöver putsas innan kylan får slå till.

Just nu känns det som man inte har någon egen tid. Speciellt en vecka som denna då M jobbar sent...eller både dag och sent :( Just nu...inledde jag med....sista tiden ...evigheter....Lillan är det envisaste som finns...å Lillbulten är ju egen hon med... En dag hos oss börjar med uppstigning, frukost...och enbart efter ett par timmar är Lillan trött...jag ser till att hon är mätt i magen och klär på henne för att slutligen bädda ner henne i vagnen. Hon somnar på nolltid! På kvällen har hon varit vaken i massor av timmar...pyjamas, välling, tandborstning och slutligen börjar infernot. I och med att jag sänker ner henne bakom spjälsängskanten så blir hon upprörd. Hon ligger och jollrar, klappar på sig själv i ansiktet, klappar bredvid sig på madrassen och priset ikväll var när hon nästan stod på huvudet. Allt för att inte somna. Den här veckan när jag inte har hjälp av M så ska jag samtidigt försöka få Lillbulten att somna...som är en rutinmänniska...fast det är hon inte riktigt heller utan hon vill bara göra i sin ordning, i sin takt. Flexibilitet saknas totalt, särskilt såna här kvällar. Precis när Lillan lugnat sig och det finns mikroskopisk chans att kanske somna så måste Lillbulten bara ha den där boken som ligger i ett annat rum på ett annat våningsplan. Allt annat är otänkbart...osv.

Ikväll kom dock en ängel hem....Maken som åkte vid 7 imorse (trots att han slutade sent igår) kom hem mitt i allt och bytte av mig. Själv så försöker jag intala mig att det går snart över...de blir äldre...och då vill de inget annat än att sova ;-) Då kommer jag ha oceaner av tid på kvällarna :-D

/Hera

Så här sover jag gott. Nerbäddad och fastspänd ute i friska luften!

Trött

Tisdag eftermiddag blev jag som hemvärnssoldat kallad för att delta i ett sökarbete. En gammal dam har kommit bort. Den kvällen plus onsdagens och torsdagens alla ljusa timmar så har jag vandrat kring damens hem tillsammans med andra hemvärnssoldater. Fem meters lucka, upp och ner för backar, över myrar, över bäckar, över mossbeväxta stenrösen, genom tät snårskog...jag är väldigt trött men värst är det för damen som fortfarande inte har hittats.

Länk till artikel i VK

/Hera

Lillan 1 år!

Lillans ettårsdag. I famnen på min faster R....faster L verkar ha hållit sig undan från kameran under hela dagen...det ska vi åtgärda nästa gång :-D

/Hera

Flytt av en bod i Bodarna!

Ikväll är jag på G...har tömt våra kameror och hittat foton från den 11:e. Den dagen så flyttades en bod som stått oanvänd ner till närheten av trädgårdslandet. Nytt golv har den redan fått och en redig arbetsbänk. Efter att jag fått upp en gammal lagerhylla så har jag nu fyllt boden med redskap, krukor och andra braatthasaker. Hästtjejen har antagit utmaningen att måla om den så hon var alldeles röd, från topp till tå, i helgen när hon borstade upp den med hjälp av en stålborste. Hoppas på fint väder resten av veckan så hon hinner med det. :-D Tur har jag för alla medmänniskor som vill hugga in där det behövs!

Svärfar balanserar boden, Maken håller i kameran.

Kolla! Jag är med på en bild...nöjd vallar jag de små genom skogen...en liten genväg...


Innan boden var på plats så hann vi med lite klättring i träd...nu är det jag bakom kameran igen...i vanlig ordning!


Nu är boden på plats...blir nog bra till slut :)


/Hera


Hur gick det i valet då?

Jaaa på riksplanet gick det ju uselt på flera sätt. Alliansen verkar få regera vidare, i värsta fall med SD som tog sig in!!!

Lokalt gjorde S ett mycket bra resultat...här kommer en länk med fakta att fördjupa sig i. I distriktet jag bor i röstade nästan varannan på S. Mycket glädjande :-D

Vi tackar ödmjukt och respektfullt för alla röster vi fått!

/Hera


Monsterväxter!

Mitt på dagen dök Svärfar upp med ett släpvagnslast med blomjord som han fixat hemma hos sig...torv och jord. Ner med duk i den tomma blombänken åsså blanda i lasset med den jord som jag hade sedan förrut. Lite lunch/fika och sedan bilade vi iväg hem till Svärmor och Svärfar för att hämta lite blommor som de hade över. Stannade även av hemma hos deras granne och fick med oss lite där med. Snabbt tillbaka för att plantera de största i blombänken...resten sattes ner i...min avbytarbänk kan vi kalla den. Där får jag hämta det jag vill ha allt eftersom. Jag är sååå nöjd. Kompletterade i framkant med några marktäckare, Myskmadra tror jag det är, som jag fick av en kompis. Ska få några andra marktäckare med "häng" av min Svägerska. Nu får det bli vinter för min del :)...fast...vi vill nog få ner några plogkäppar efter byavägen först! Allt det här hann vi innan det var dags för middag. Jag som trodde det här projektet skulle ta hela veckan!
Dock så fick jag mer att klura på...var jag ska sätta Irisen, Löjtnantshjärtanen jag fick av Svärföräldrarnas grannfru (de är också superfina)...och Fresiarosen jag fick av fastrarna...den vill jag ge en hedersplats! Det här är dock mycket kära bekymmer! :-D



Ser inte sååå snyggt ut just nu, men nästa år :-)
/Hera

Förslag på växter!



Vad ska jag plantera på ömse sida om plattgången, just framför bron?
Ser ni vad grönt jag börjar få det :-D

Pappa gifte sig med en mormon

Sist jag var hem till Aggvik, som pappas gård heter i Juktån, så stoppade mamma till mig en bok av John D Fitzgerald. Läs den här, jag har läst den flera gånger. Den är jättebra!
På baksidan av boken kan man läsa:

" John D. Fitzgerald har med denna bok - som är ett charmfullt mellanting av verklighetsberättelse och roman - gjort en kometartad succé i Amerika. Han grundar sin historia på faktiskt underlag av tidningsurklipp, sina egna barndomsminnen och föräldrarnas anteckningar, men han presenterar den med ett visst mått av poetisk frihet och framförallt med en avväpnande humoristisk berättartalang. Boken handlar om livet i Vilda Västern under sjuttio- och åttiotalen, om mormoner och katoliker, om pionjärer som ofta måste försvara lag och liv med pistolen, om brudrov och hasardspel. Typgalleriet är helt fantastiskt, scenerna virvlar förbi i ett tempo som oemotståndligt rycker läsaren med sig in i en värld, där det mesta kan hända - och händer. "

Fick inte riktigt ihop bilden med vilda västern, brudrov och hasardspel med 70 och 80tal...men det visar sig att boken är skriven 1955, tryckt 1956 i Stockholm. Just min verkar härstamma från Stifts- och landsbiblioteket i Västerås...någon verkar ha lånat den lääääänge :) Jag är snart halvvägs i boken och den är riktigt bra. Den finns på adlibris, fast där på engelska.

/Hera

Bjuder på en annan figur från litteraturens värld.

Hösten har kommit

Idag har blåsten börjat riva ner lite gula löv från björkarna, hösten är definitivt här. Här händer massor hela dagarna, så mycket så att kreativiteten att börja skriva något här är minimal på kvällen. Just nu är Hästtjejjen lite förkyld och Lillbulten har haft lite feber. Annars är allt ganska väl.

Fotade lite härmodagen...lägger ut en bild på något så enkelt och banalt som dill!
En dillkrona.
Dillen har jag skördat och frusit in, några av kronorna också men sen fick spröten stå kvar med sina kronor för jag tycker de är så vackra. Potatisen är helt uppgrävd nu, de 6 kilo mandelpotatisarna jag satt blev ca 80 kg i resultat. Svärfar och Svärmor tycker att jag ska vara jättenöjd för de är fina...men som sagt de är ju inte så där gula som pappas. Sen hade knäppalarven gnagt på några av dem, det gillar jag inte...men de är, vad jag läst mig till, vanliga just efter man nygjort ett land eftersom de bor i grästorven och käkar rötter. När torven och rötterna plötsligen försvinner så blir de ju hungriga och då tycker de att potatisarna är goda. Jag delade mordiskt varje larv jag fann mitt i tu. Ska visst ha även nästa sommar på mig innan de omvandlas till något lebbigt kryp som lägger massor av nya larver...

På söndag är det val, jag hoppas innerligt att alla som får går och röstar. Om inte de Rödgröna tar det här nu...så ....huga jag vill inte tänka tanken ens. Jag vill inte att fina bolag som LKAB eller Vattenfall ska säljas ut (inte helt otroligt på fyra år) ...det är ju liksom svårt att få sådant ogjort...privatiseringen av Apoteket har jag hitintills inte upplevt som någon förbättring. På tal om apotek...mediciner...jag vet vad pappas mediciner kostade per månad sista tiden han levde. Skulle han ha betalat det helt  själv så hade det varit en avgörande faktor för hur länge han har kunnat ha ett drägligt liv...då hade kanske en annan tidtabell gällt för hur länge han skulle ha kvar att leva...Jag är så tacksam för att vi hjälper varandra solidariskt. Har man otur och blir sjuk eller skadar sig så ska det inte bli en ekonomisk katastrof också. Nu säger jag inte att Sverige förvandlas till ett iskallt egoistland direkt utifall det blir en alliansseger på söndag men jag tycker deras vindar blåser åt det hållet och ni vet ju hur det är...jämnen drar...och tillslut är man där.  Sedan ska givetvis alla som kan jobba, bidra till gemenskapen,  men det är ju hur självklart som helst!

Nä men vad blev det här? Jag skulle ju bara lägga in en fin bild jag tagit på en dillkrona! Här kommer den och tack trogna skara som är inne här och läser, otacksamt eftersom jag numer skriver så sällan. Man vet dock aldrig, helt plöstligt så faller andan på och då flödar det bara...tydligen ;-)

Kolla, som ett fyrverkeri!


Två säckar

Två säckar rundpotatis blev det. Vilken härlig känsla det är att dra upp potatisblasten och se vad som gömmer sig därunder! Stora härliga fina runda potatisar! Lyx är det. Tänker tillbaka på hur det var förr i tiden. Kan tänka mig att man nästan grät...av lycka eller olycka beroende på utdelningen. Då var det för de flesta av största vikt att skörden blev god, för att kunna mätta magarna över vintern. Idag är det bara lyx. Blir det dålig skörd så blir man kanske sur för att man inte tycks ha fått betalt för arbetet man lagt ner, att det spolieras på grund av ohyra eller få knölar. Sen kan man köpa kolhydrater man behöver på affären, inget mer med det. Lyx är det även för att man inte belastar miljön så hårt med transporter hit och dit. Lyx för att det inte är besprutat. Lyx för att man fått några timmar för sig själv nere i landet, för mig är det nästan meditativt. Det har det inte alltid varit. Den här gången är det dock Mitt land, som Jag råder över, som Jag pysslar om. Känslan var inte detsamma när det var skolbespisningen i Gunnarns gigantiska potatisland, eller pappas potatisland, eller den älgjagandedärmedickepotatisgrävande makens potatisland. Det är lite som svärmor sa idag..."tänk vad lätt det går när det gäller något man själv vill"!

Två säckar lycka blev det idag...imorgon ska jag ge mig på mandelpotatisen. Där har jag en fråga att ställa er...vad är det som gör att mandelpotatisen i mitt trädgårdsland inte är lika gula som jag minns att min fars mandelpotatisar var?

/Hera

RSS 2.0