Hera

Att nå "mellanåldern"
Gårdagens inlägg från min sida andades tungsinthet och misstro mot andras och framför allt mitt eget sunda förnuft... idag är det annat ljud i skällan :-) Idag tänker jag mot mina egna principer lämna ut mig själv och min kära lillebror! (Forgive me, hoppas du tar det med glimten i ögat.)

Inget allvarligt utan bara en anekdot från mitt eget liv som jag kom att tänka på idag vid lunchen på Akkan då min lillebror undrade om jag och Mannen skulle hänga med på en kräftskiva på lördag.

Det här är alltså ca drygt 6 år sedan minns inte riktigt om det kan ha varit kring jul... i alla fall så här var det. Vi var hos våran mor, lillebror skulle på hotellet i Lycksele för att slå runt med sina kompisar. Mannen och jag var lite sugna på att hänga med så vi föreslog just det. Min lillebror harklar sig lite försynt och påtalar att det inte skulle följa med så många ÄLDRE såååå. Kontentan blev att jag och mannen fann oss snabbt och sa att vi skulle nog vara kvar hos modern vi...

Det som slog mig idag är att skillnaden i ålder mellan mig och min lillebror är 7 år alltså är han nu ungefär i den ålder som jag var då....sedan är hans flickvän äldre än både mig och mannen..... Allt detta måste betyda att min lillebror kommit in i "mellanåldern" nu eftersom åldern inte längre har någon betydelse! Vad jag menar är att när man är riktigt ung så är det stor skillnad på att vara 5 år och 10 år. När man är riktigt gammal så har det betydelse om man är 95 eller 100 (risken är ju större att man inte lever ju äldre man blir). Däremellan i "mellanåldern" så spelar det inte lika stor roll, 30 40 eller 50. Vem bryr sig? Så kära lillebror, välkommen in i "mellanåldern"!

Kramar systeryster Hera
Funderingar kring rätten till sitt eget jag...

När man nu bloggat en tid så har en del funderingar dykt upp.

Sedan jag själv börjat blogga så har jag även börjat läsa i andras bloggar. Dels för att söka inspiration men även bara för att se lite vad andra har för sig i sina liv.

Jag konstaterar att alla skriver på sitt sätt och utelämnar sig själva mer eller mindre. Själv tillhör jag skaran som inte riktigt skriver ut all information om mig själv och min familj men samtidigt är jag väl medveten om att läser man allt jag skrivit, kikar på bilderna, lägger ihop ett och annat så är det inte speciellt svårt att räkna ut vilka vi är och var vi bor. Jag fortsätter ändå skriva som jag gör, det känns som att man har lite intigritet kvar (konstigt resonerat kanske, jag bloggar ju helt frivilligt! Jag är dock inte alltid konsekvent i mitt görande :-)    )
Andra skriver ut allt, vilket jag tycker är helt okey eftersom man gör det av eget val och alla vet vem man är ändå. Min egen metod upplever säkert många som bara omständig.

Nog om detta, nu kommer jag till pudelns kärna...hur mycket kan man skriva om andra i sin blogg??? Var går gränsen där??? Det finns ju regler kring det här t.ex att man inte får förtala någon, uppmana till brott, kränka någon osv. Det är ju solklart men i övriga fall? Hur mycket äger jag min egen person?
* T.ex.  jag blir fotad av någon annan som lägger ut det på nätet utan att fråga om jag tycker att det ok? Eller detsamma fast det gäller mina barn?
Själv brukar jag oftast fråga (men har inte alltid frågat) eller lägga ut en bild som är tagen på långt håll, man ser kanske inte vilka det är men man ser vad som försigår, är det ok?
Själv tycker jag det är svårt för det är ju kul att lägga ut bilder från saker man varit med om!
* Kommer mina barn uppskatta allt jag skrivit och alla bilder jag lagt ut på dem den dagen de är vuxna?

Det man dock måste vara medveten om är att allt som en gång är skrivet och publicerat på nätet finns för alltid kvar trots att man går in och ändrar eller tar bort. Varför? Jo någonstans i världen kan någon varit in och läst och sett och laddat ner bild och/eller text till sin dator.

Jag vet att jag inte är ensam med dessa funderingar och något rätt svar finns nog inte för alla tycker nog helt olika men så här ser mina egna grubblerier ut när det gäller om rätten till sitt eget jag, vad tycker ni?

/Hera







Helg med havsdoft!


M jobbade i helgen och hästtjejjen var hos sin farmor och farfar. Själv åkte jag österut till havet med lillbulten. Vi var ett gäng brudar i olika åldar med olika erfarenheter men med samma partibeteckning :-) som var bjudna dit utav en av oss S-kvinnor.

Det var kul!

Mysigast tycker jag att det var när vi igår eftermiddag satt på solvarma stenar vid det glittrande havet och bara.... just det....  myste!

Eftersom M jobbade i helgen så kommer han hem när han vaknat på onsdag (han jobbar natt) det ser jag fram emot!

Avslutar med veckans citat..... "Levnadskonst i få ord : lev sunt och ta det lugnt."     Carl O Segerberg

Ja det tycker jag låter!

/Hera

 Virgo