Hera

Oroliga tider är det...
...undrar hur amerikanarna tänker göra...Jaaa, de verkar leva i sin lilla värld...

Här är det fullt ös...hinner ingenting, ser fram emot helgen då man får ta ikapp. Måste hitta lite varmare kläder...det var ju kallt imorse!

:-)
/Hera
Må V 40
"Livet kan bara förstås baklänges, men det måste levas framlänges." Sören Kierkegaard

Det vete fasen...det finns mycket i mitt "baklängesliv" jag inte begriper...men sant är ju att man inte kan leva i historien...utan här och nu och i framtiden! Männsikor som ältar orkar jag inte med....så jag tänker inte bli en sådan själv. Just nu känner jag då inte att jag har något att älta  heller....

Som de flesta kanske sett i tidningen så är det min svägerska, alltså makens syster, tillika f.d. namne...som gift sig. Så det var inte JAG som gift mig för tredje gången...nej...nuvarande make får stå ut med mig :-)...jag tror inte att han tycker det är så illa heller...själv så stortrivs jag med honom och inväntar glatt min födelsedag. Undra vad han ska hitta på? Funderar på att lägga ut en önskelista men det känns faktiskt lite barnsligt...men ..jag kan ju vara rätt barnslig av mig...

Här i Bodarna är det svart som natten utomhus eftersom vi inte har några som helst gatlysen...min farmor och hennes polers stickade (!) på missionskyrkan för att skrala ihop pengar till gatlysen i Juktån...det kanske jag med ska prova med...men än så länge så är det pannlampa på när man är ute och vandrar med hunden efter byavägen. Min farmor dog 1969...det var andra tider...förr.

Själv har jag knåpat ihop ett inlägg i diskussionen vi nu för kring begreppen kommunikation och storytelling (högskolekursen jag läser)...ibland får man tänka till! M jobbar natt, Hästtjejen sover (förhoppningsvis, ska upp och kolla dock), Lila likaså..jag är klar med läxan och måndagsbloggandet...nu har jag lust och tid att träna Chinook lite (stå och hit)...men han sover ju också. Så, tekopp och ...sängen blir det för mig med!

/Hera
La Zambina...
Som M brukar uttrycka det så räddade vi La Zambina (Lilleskogs Sunbeam) från liemannen år 2003, då var hon 2 år gammal och hade hunnit få en kull kattungar hos sin förra ägare. Hon var inlämnad på ett djursjukhus i Umeå för avlivning men eftersom de visste (genom min svägerska) att vi ville ta oss an en vuxen katt så hamnade hon hos oss i Storuman. Hon var smidig och elegant men mycket otrevlig :-) men hon kom nog till rätta hos oss till slut...efter ett tag var hon en trogen sovkamrat som gärna låg nära och gosa. Jag hoppas att hennes fem år hos oss har varit bra, för vi har oftast uppskattat hennes sällskap...trots hennes egenheter. (Hetsätning, kräkningar och förmåga att använda fler ställen än kattlådan som toalett) Hon var en riktig primadonna...med lite konstiga laster...men det är kanske så primadonnor är. Det känns bra att det nu är gjort men det är ändå riktigt sorgligt! Kan idag ångra att vi inte tog bort henne innan vi skaffade Chinook och Lila...för vi hade ju sagt att det här går inte för länge sedan men nu blev det liksom tvunget. Skulle dock önskat att hon inte behövde känna sig undanträngd eller utbytt...(för det blev hon inte...hon hade gärna fått vara kvar) men hon är ju ett djur så hon kanske inte tänkte så...vad vet vi!

Stor sorg...stor tomhet och saknad!
Vi kommer alltid minnas dig.
Här kommer en liten bildkavalkad.
2003
2005