Hera

07:30 klev jag innanför dörren på pappas rum på lasarettet i Lycksele, han såg både förvånad och glad ut! Natten hade varit bra för honom och han var pigg och ovanligt stadig på rösten. På eftermiddagen var han lite mer trött igen...men det är nog inte så konstigt. Man har inte fått svar på alla prover än...så man vet inte till 100 vad som egentligen händer. Vi tar en dag i sänder dock...riktigt trevligt att hinna sitta och prata lite i lugn och ro...sedan hade jag med mig en bok som jag läste medans han tog sina vilopauser.

Kom lagom hem till middagen och hängde sedan på M till Hällnäs på träning...såååå kul, jobbigt jobbigt men kul kul!!!Värmde upp med innebandy...har inte spelat det sedan jag träffade M och det är snart 10 år sedan...innan uppvärmningen var klar så hade jag blodsmak i munnen och lungorna kändes som de var vända ut och in :-) Sen var det dryga timman med hopprep, armhävningar, mage, skottkärra, bära kompis på ryggen och göra benböj....ööööö minns inte allt.

Sista veckan har jag gjort flera saker jag aaaaaldrig gjort förrut...t.ex. ge någon annan spruta (blodförtunnande till pappa), tömma ett bäcken, åka bil med min dotter och slutligen...bära grannfrun på ryggen :-D Man växer varje dag...eller som maken brukar säga "det går inte en dag utan att man lär sig något".

Te...och säng!

/Hera