Mycket att smälta

Satte mig för att skriva om och lägga in en bild på min pappa för han skulle fyllt 71 år idag...men jag funderade så länge så det hann bli igår...25:e är hans födelsedag. I lördags spred vi ut hans aska i Juktån, det var strålande solsken. Det kändes som en väldigt fin avslutning som vi, pappas allra allra närmaste, fick vara med om. Min bror och jag har börjat som smått att dela på pappas saker. När vi började lasta så kändes det nästan som om jag knyckte det...men när det väl var dags att åka hem kändes det mer som att...troligen kommer jag inte vara så mycket i Juktån framöver och pappa finns ju inte längre...men varje gång jag använder en sak som jag nu ärvt så kommer jag tänka på honom. Kändes lite som om jag fick med mig en bit av honom hem och det känns tryggt och bra! :)

Ååååå det är så mycket kvar att fixa och så många minnen och tankar...så mycket som måste få sjunka in och bearbetas...Ingen fara, jag håller inte på att gå under. Däremot så känns det att det är mycket att smälta!

Kram kram
/Hera

Här kommer ett foto på pappa från hans 70 årsdag (alltså ett år sedan)
Han var glad och nöjd trots att livets allvar var extra allvarligt och påtagligt vid den tiden.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0