MENY
Ibland önskar man att dumhet straffade enbart en själv, att man kunde byta plats med den som träffas av den. Igår var vi på kalas hos svägerskan. För att få lite frisk luft i det underbara vädret så gick M och jag upp på berget, den ena med barnvagn och den andra med spark. Lillbulten åkte bil med Svärmor och Svärfar efter att hon övernattat där. Väl där så hade vi trevligt, fikade och surrade...dags att återvända hem. Svärmor var väääälidgt orolig över att Lillbulten skulle åka spark hem men jag lugnade henne och sa...det kommer att gå jättebra, vi ska vara sååååå försiktiga! Det är ju väldigt mycket utför på vägen hem,riktigt roligt så vi åkte lite fortare uppe i Hällnäs där det fanns gott om snö på vägen, halvvägs hem så blir det ju becksvart eftersom kommunen inte har råd att ha på vägbelysningen där...vi kikade på stjärnor och sjöng, det gick INTE fort eftersom M skulle ju hinna gå bredvid med barnvagnen...Å DÅ tvärhögg det givetvis! Lillbulten som åkte i motsatt färdrikting höll ju i sig i pinnen under styret men hon höll inte fast sig så hon flög bakåt, landade på rygg och fick näsan under staget där framme...som man brukar ha foten på om man åker i färdriktningen. Jag svor så det rök men fick upp henne och allt var väl relativt okey. Lite näsblod...M var alldeles tyst....Lillbulten vägrade åka spark längre så vi turades om att bära henne hem. Väl hemma kollade jag mer ordentligt upp att allt var ok och frågade henne hur det kändes och då brast det...oj vad hon grät. M sa att han hade tänkt slänga ner mig i diket, skotta över mig och stampa fast mig...samtidigt som han visste ju att det inte var meningen...men reaktionen var så, tur för mig att han kunde besinna sig :-) Så varje gång jag ser henne nu så ser jag blåningen på näsryggen och det ger mig så otroligt dåligt samvete. Jag önskar att det var jag som hade råkat illa ut istället för henne...Lillgumman...men vi är säker på att det kommer inte ske igen...Dels för att vare sig M eller jag kommer göra så igen och hon kommer nog aldrig mer vilja sitta på en spark! Vi är dock väldigt glada för att det gick så bra som det gick för det såg ut som det skulle kunna gått ännu sämre...
Tänk....om vi tagit boben istället som jag ville, om vi åkt bil istället, om vi lyssnat mer på svärmor, om vi....jaa
/Hera
Detta händer nog alla förr eller senare man kan ej skyda sina barn mot alla skador men som mor/far så vill man ju ej vara denna som åstakommit sina barn skador. Men tänk på detta i stället att det finns barn som aldrig får uppleva en underbar promenad med sina föräldrar som är på ett strålande humör och som älskar varandra och livet. Det ni ger era barn och den trygghet dom har är det tyvärr många barn som aldrig får uppleva. En olycka händer så lätt och som du sa det gick ju bra trots allt. Ni får ta henne upp på sparken redan idag och göra det till en rolig sak då glömmer hon nog efter ett tag det tråkiga minnet med sparkar. / Louise
Håller med ovanstående - dessutom har jag i mina gömmor- ska leta reda på den och skicka den till dig om den finns kvar en "stol" som man skruvar fast på sparken så de sitter fast i den ...
Som sagt, en olycka händer så lätt! Varför tror du att jag tyckte att ni skulle se upp! Joo, för våra barn har naturligtvis råkat ut för samma sak (flera gånger)då dom var små. Det gör ju alla som åker spark. Spark är en bra färdmedel här uppe så lämna bilen hemma även nästa gång. Och tänk inte på några om och men utan njut av vintern istället!
Ja...när ni skriver så där så känns det lite bättre faktiskt...hon har väl det bra andra dagar...då inte morsan hennes håller på att ta kol på henne ;)...Skämt åsido, tack för att ni lugnat mig, alla ord värmde!!!!
/Hera
4