Hera

Eftertanke...

...försöker jag ägna mig åt mellan varven.

Snacka om att jag upplever att vi har fullt upp...bloggandet har fått stryka på foten totalt. Då och då landar jag vid datorn oftast då det är dags för amning av Lillan och då med en hand tillgänglig för att hantera datorn så blir det enklare göromål som att kolla e-posten, kika in på facebook och har jag tur så hinner jag spela farmville en stund. Finns mot förmodan möjlighet/tid för något som kräver tankeverksamhet så öppnar jag upp Ikea homeplanner för att klura kring hur mitt framtida kök kan se ut...

Ägnar dock bloggen en tanke ibland...Har funderat kring vad syftet var när jag började blogga och hur det har utvecklats. Jag tycker om, uppskattar verkligen att få skriva...bloggandet är ett enkelt sätt att få göra det på, där uppfyller bloggandet mitt behov. Däremot att nära och kära ska få läsa om vad jag gör/känner/upplever...jaaaaa det kan de ju inte göra då jag inte skriver/hinner skriva...och sedan känner jag att jag inte fullt ut kan skriva det jag går och klurar på...där är nog största frustrationen. Det blir inte en sann bild av mig själv helt enkelt...Jag vill inte utelämna mina barn allt för mycket. Jag har svårt att skriva kring mina upplevelser/tankar och sorgen jag känner över att ha en far som är svår sjuk i cancer...hur jag berörs, hur svårhanterbart och känsligt det kan vara att i sitt eget känslomässiga kaos försöka samverka med samhälle, mor, bror och alla andra som vill göra den här situationen så bra som möjligt för alla inblandade. Ibland när man är ledsen är det svårt nog att reda ut sina egna tankar...att då sätta det på "pränt" för allmän beskådning känns då näst intill omöjligt. En mycket lärorik tid i livet går jag igenom nu, har fått lite insikt i hur saker och ting fungerar när det gäller t.ex. specialistsjukvård och äldrevård. Vi lever i ett fantastiskt land där man kan få tillgång till dyra mediciner och bra läkare oavsett storlek på sin egen börs...jag tror på det samhället och jag tänker själv verka för att det ska vara på det sättet framöver. Sedan finns det mycket som skulle kunna vara bättre...Det är dock inte så nattsvart som man som läsare kanske kan uppfatta det jag just skrivit, vardagen är mycket ljus. Jag är oerhört tacksam för att jag, mina barn och min man umgåtts betydligt mycket mer med min far det senaste halvåret än vad vi skulle ha gjort om han inte insjuknat. Det känns bara som att när man sällan skriver plus att man filtrerar/cencurerar/väljer ut vad man vill skriva om så blir det inte en sann bild av sig själv man delar med sig...så jag vet inte hur min framtida blogg ska se ut...jag kanske skriver mindre om mig själv utan istället...en trädgårdsdagbok kring när jag ska odla upp min trädgård som jag drömmer om ....eller om samhällsfrågor eftersom jag ställer för S till fullmäktigevalet till hösten....eller en träningsdagbok inför mitt mål att kunna springa en mil innan sommaren är över....eller??? Vi får se!  Den här gången har jag dock skrivit i min gamla anda på ett väldigt öppet sätt!

/Hera

Din gamle kusin Svante

Jag har lagt din bloggadress bland mina fåtaliga favoriter och läser den varje gång jag startar min dator. Jag blev orolig under ditt långa uppehåll efter hästtjejens födelsedag, funderade ett tag på att ringa dig. Jag hoppas att du kan fortsätta som tidigare, men har samtidigt förståelse för att din tid inte räcker till. Du kommer att bli en bra och modern politiker, lycka till!

Hera

Tack Svante...är hos pappa nu.



Kramar!!!!!

Hera

Du måste registrera dig på facebook Svante!!! :)

Svante

Jag är för gammal för facebook, det är något för mina barn och barnbarn.

Hälsa Nils-Gunnar, jag skulle gärna hälsa på honom någon gång i vår/försommar, om det passar honom.

Hera

Det ska jag!

Mötley Annika

Du kan ju om du vill löseordskydda , då kanske det känns lättare att skriva allt! bara ett alternativ !



hoppas allt e bra med dej och familjen kram

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress