Kl 10.00 idag var det så begravning...för mig kändes det som att det var någon som fattades...just hon alltså, för hon var ju alltid med vid den här typen av släktsamlingar, tar tid att vänja sig vid att någon inte längre finns. Det var en fin begravning med väldigt trevlig minnesstund efteråt.
Jag tycker dikten är jättefin!
Sååå som dikten säger..."nu sakta de börjar gå, nu är de åter samman"...hon är nog hemma igen!
Lillbulten och jag är också hemma...borta bra men hemma bäst!
/Hera
0