Hera

Varför blir det så?

För nio år sedan så var det en tuff tid för mig och min familj. Våren började med att min pappa blev allvarligt sjuk, vi var väldigt oroliga för honom. Sedan kom det sig att inom en månad så förlorade min syster sitt barn precis innan det skulle födas och jag förlorade min make som inte orkade med att leva längre. När livet visar sin sämre sida mot en och sina kära så är det väldigt tufft, man genomlider det...men det är tufft. Det gick bra för min pappa, min syster har fått två härliga barn till och själv har jag bildat familj men en ny man. Vi har det alla bra idag men det är med stor sorg vi ser tillbaka på den tiden...ärren finns kvar....och saknaden efter människorna som fattas oss.

För en vecka fick mina bekantas vänner en son, de fick som jag förstår det högst ett dygn med honom...dödsannonsen var i tidningen idag. Jag lider med de nyblivna föräldrarna och jag undrar varför livet måste vara så här ibland. Vad är meningen med det...eller finns det ingen mening, blir det bara så här...

Precis som när jag väntade Lillbulten så är jag orolig för att graviditeten inte ska gå bra, har själv fått missfall tidigare plus tankarna på sonen min syster fick som vi fick äran att träffa, se och röra men aldrig möta blicken och kommunicera med....nu är jag ännu mer orolig men det hjälper föga...man måste lyfta blicken och våga att leva, njuta här och nu. Vem vet hur länge någon av oss får vara med på denna fantastiska, om än ibland väldigt svårbegripliga, resa livet är.

/Hera

Lizaloop

Nä ibland kan man ju undra vad det finns för mening med sånt, för det kan väl omöjligt finnas någon mening. MEN dock ska det bara drabba 1 på 10.000 så nu får det väl räcka va...!

Maria

Kram på dig vännen <3

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress