Hera

Puh!
Det där var jobbigt! Med magsjuka alltså, den var dock inte långvarig på ett dygn kunde jag äta igen men orken har inte vänt åter förrän idag. Har sovit otroligt mycket i helgen! Missade starten på Vasaloppet imorse men det gjorde inget för det avgjordes ju inte förrän nästan in i mål.

En ung person har valt att lämna jorden hemmavid i Big Lake, jag vet säkert vem det är när jag hör namnet för många av mina vänner som bloggar skriver om henne men det är ingen som står mig nära eftersom jag inget hört. Det är alltid oerhört sorgligt och oförståeligt när det händer. Många frågor väcks till liv och det tar lång tid innan man inser några slags svar, om ens någon gång. Det är beklagligt att det sker men tydligen hör även det till livets varande...att vissa inte orkar längre. Det är som i dikten när någon går bort...att tiden liksom hejdar sig ett tag..., allt känns osannolikt och omöjligt. Jag tänker på hennes närmaste, hennes familj...jag lider med er!

Idag har det blivit en liten promenad med Chooken, Maken och Lillbulten. Har burit in den utdragbara sängen till Lillbulten, får se om hon vill sova i den inatt...tänkte vi skulle byta ut spjälsängen i goood tid innan vi börjar riva och röja i huset...sedan är det ju någon annan som ska sova i spjälsängen och då hade vi tänkt att Lillbulten ska tycka att det är ok. Vi är inte övertygad om att hon kommer att uppskatta att inte längre vara universums medelpunkt...att hon ska måsta dela med sig till någon annan...men vi hoppas att vi har fel! Har även fått skåpet som jag ska ha dukar och gardiner i från lilla huset till bron idag, nu ska det "bara" upp på vinden. Det är nog inte så tungt...hoppas jag!

Sköt om er!

/Hera
 
Ice Lady

Men usch så hemskt! När någon dör så där är det så mycket svårare att "komma över" och så många frågor som snurrar runt obesvarade i huvudet... Stackars familj & anhöriga! :-(

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress