Hera

Trött, grinig men kärnfrisk...
98 dagar kvar.

Känner mig rätt så trött och grinig, har börjat hata början av veckorna. Måndagar ska jag sluta 18:15 på jobbet men det blir ofta längre, veckor som dessa så kommer jag hem efter att M och Lillbulten åkt ut till mina svärföräldrar. Hinner träffa dem som hastigast (en halvtimma) samtidigt som jag slänger i mig maten på tisdagkvällen eftersom jag då ska skjutsa Hästtjejen på ridskolan. Har jag tur är Lillbulten vaken när jag kommer hem därifrån...det hade jag idag...så jag fick väl någon kvart med henne innan det var hög tid för att gå isäng. M som jobbar morgon är trött med...så han gick isäng någon timma senare. Vi hann aldrig prata...å så är jag allt för trött för att ringa någon...så jag får väl berätta om min dag här. Kanske finns det någon som vill lyssna...

Var till barnmorskan idag, hon kollade allt möjligt...blodsocker, tryck, urin...jag ska må urbra, allt är så bra det kan. Jag har sedan inskrivning gått upp 3 kg...vilket är helt ok. Idag mätte hon magen för första gången och jag fick åter lyssna till hjärtljudet, det är kul :) Fick ny tid om tre veckor plus tre datum i Maj för föräldrautbildning, tänkte gå den för att få träffa andra som ska bli föräldrar ungefär samtidigt som oss. Skulle vara kul om M kunde följa med...vi får se! 

Ikväll passade jag på att gå en långpromenad med Chinook medan jag väntade på Hästtjejen skulle bli klar med sin ridlektion. Gick broarna runt för första gången...kände mig lite stressade eftersom jag inte hade någon aning om hur långt det skulle vara...lämnade bilen vid parkeringen som är vid den stora bron, gick över älven och följde vägen uppströms, skräckslagen blev jag när jag såg hängbron som skulle passeras högre upp. Den var lång och botten var gjord av streckmetall...ville dock inte överföra det på Chooken...så det vara bara att fokusera blicken på andra änden av bron, ta ett djupt andetag och säga "nu går vi" glatt...fy vad otäckt det var, tyckte jag...min vandringskamrat var helt oberörd, mest nyfiken över några som stod och rökte på andra sidan älvkanten...såg ut som några från Renforsens behandlingshem. Vädret var underbart, miljön var fantastisk. Slapp jag bara hängbron skulle jag gå igen, dock så halkade jag i den sista otroligt branta backen på väg upp på bilvägen igen. Not nice, Chinook såg undrande på mig och höll nästan på att riva ner mig igen (av lycka för att jag överlevde) när jag väl tagit mig upp igen. Det här gjorde gott på stegräknaren jag har...dock har jag en stark känsla av att den ligger i tvättmaskinen just nu....hmmmmm...så kan det gå!

En tragisk olycka skedde bara en bit bort idag, en kvinna dog efter vad jag har förstått blivit påkörd av ett godståg när hon skulle passera en obevakad järnvägsövergång...man kan läsa om det bl.a på vk.se, de har till och med filmat...känns lite....sjukt på något vis att man filmar när räddningstjänsten jobbar...njäää börjar inte nyhetsrapporteringen vara lite väl...finner inte ord riktigt ikväll...


Hur långt var det då? Broarna runt...Jo 5 km ungefär!

Nej, jag ska faktiskt gå och tömma tvättmaskinen nu!
God natt på er!

/Hera
stannapanna

Åh vad skönt att du skriver , jag var faktiskt lite orolig... Kul att höra om din mage... man blir lite så där - saknad av sina egna gånger man gjort resan ...

Mötley Annika

Tack för omtanken kram tbx

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress