MENY
Ni som läst mitt förra griniga inlägg kring PS i love you...vad ska jag säga...vill vidareutveckla det lite i alla fall. Har tidigare upplevt samma sak när jag sett något program där den som är död finns kvar...jag kan inte känna igen mig. Jag känner och har aldrig känt någon närvaro...utan frånvaro. För mig känns det som om man vill göra det gulligt, berörande och att personen finns kvar bland oss...till den milda grad att den som lämnats kvar kan "se" och "känna" den döda personen. Jag säger det igen, jag har enbart känt saknad, förtvivlan och frånvaro. Tänk er själv när ni ibland tänker...hur var det med det där egentligen, jag frågar min make...nej just ja... han finns inte. Eller på morgonen när man vaknade och vände sig mot makens sida för att smeka honom på kinden...tomt....tomt, ingen närvaro. Frånvaron känner jag fortfarande, vid alla skolavslutningar, Luciatåg, kvartssamtal...Så någon slags romantisk närvaro av honom sedan han dog har inte infunnit sig i mitt liv trots att jag älskade honom när han fanns. Jag kan därför helt enkelt inte förstå en sådan där typ av film. Den kändes väldigt verklighetsfrämmande för mig i alla fall. För mig så är han frånvarande, inte närvarande...Sedan tycker jag att det fattades en dimension i filmen, hur kände han...som dog i cancer...helt plötsligt men ändå med så pass mycket tid kvar så att han hann med att planera, skriva brev till henne och förbereda innan han dog. Han måste ju ha känt förtvivlan över att veta att han snart skulle dö vid en ung ålder (35 år), våndats, kastats mellan hopp och förtvivlan...jag har svårt att tänka mig att han skulle ha varit samma käcka person hela vägen enda in i döden. Det är inte lätt att få en obotlig sjukdom och dessutom bli besegrad av den...vare sig för den det gäller och de bredvid...Nej, konstig film tycker jag det var...fast den berörde mig tydligen...men bra var den inte!
För mig så lever vi alla här och nu, de handlingar vi utför får vi själva ta konsekvenserna av...här och nu...en del konsekvenser kommer andra att få leva med sedan. Mina barn som jag skaffat...kommer kanske skaffa barn själva så småningom...en bit av en vandrar vidare genom dem. En del påverkar andras liv enormt genom att t.ex. forska fram något smart som hela mänskligheten har nytta av...andra väljer att flyga in plan i byggnader....det man gör får konsekvenser, för sig själv och även andra ibland för en lång framtid. När vi har dött är vi dock döda...då kan vi inget mer göra...jag tror inte på andar, spöken, liv efter detta eller ...någon gud...kanske på tomtar och troll ;) Så gott folk, njut av livet. Vi vet aldrig när det tar slut!
/Hera
Maine
Va skönt att du kan njuta av livet, för det är verkligen härligt just nu. Med allt mysigt julpyssel man har för sig.
Anonym
kram kram
2